Vi hadde varit i stadsparken och lyssnat på Göteborgssymfonikerna, när vi kom fram till vår garageinfart. Såg vi en stor fågel på gräsmattan som inte liknade en Höna. Jag sprang fram och kollade vad det var. När jag var ca 3 meter ifrån så flög den sin väg. Jag såg då att det var våran gammelhöna som blivit angripen. Hönan var död, halsen var avbiten. Det hade förmodligen gått väldigt fort, hönan var gammal och förmodligen ett lätt byte för Duvhöken. Hönorna gick fritt på tomten som de brukar. Och alla hadde gömt sig så jag hadde fullt jobb med att locka in dem i hönsgården och stänga. Jag tog hand om den döda hönan, slängde den i soptunnan och gick in. Efter en stund när jag tittade ut såg jag hur duvhöken flög över tomten på låg höjd. Förmodligen letade den efter sitt slagna byte. Då tyckte jag så synd om den att jag tog fram den döda hönan igen och la den ungefär där duvhöken slagit till. Det tog bara några minuter innan höken var tillbaka, fast jag var kvar ute på tomten. Den orkade inte flyga med höna n utan släpade in den med stor möda mellan ett par buskar. Jag lade mig ner på mage och i skydd av buskarna kröp jag sakta fram till höken, sträckte fram kameran och knäppte massor med bilder i lite olika vinklar. Duvhöken kalasade i nästan en timma, och brydde sig varken om mig eller skator som också försökte sno åt sig lite mat.

Senare på kvällen körde jag in bilderna i datorn och jämförde med bilder i fågelboken. Och kom fram till att det rör sig om en ung hona, som förmodligen inte lyckats så bra med jakten på sista tiden. Den var ordentligt utsvulten, när den fick syn på våra hönor. En höna är normalt för stor för en Duvhök, och hönorna är väldigt vaksamma och larmar med ett höga läten och gömmer sig så fort faror nalkas. Men gammelhönan var med ålderns rätt inte så snabb längre, jag tror att hon var ca 10 år gammal och har för länge sedan slutat att värpa. Så hon blev ett lätt byte jämfört med duvor och fiskmåsar som duvhöken normalt jagar.

Så jag är inte ledsen för den förlorade hönan, utan snarare glad att vi kanske räddat livet på en utsvulten Duvhök. Hönan kom till nytta, i stället för att självdö som gamla hönor gör och hamna i sopporna. Den enes död den andres bröd.

Enda problemet är att den kan komma tillbaka, nu när den vet var det finns mat att hämta. Hönorna får vara instängda i hönsgården ett tag, till deras stora förtret. Den har hönsnät runt om och även på taket så där kommer varken Duvhökar eller Katter åt dem.